• Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö. Foto: Sören Håkanslind

Björn ska göra Göteborg till världsstad

Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö

2017-06-09 13:40

Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö har tillmätts rockstjärnestatus. En galen och egensinnig arkitekt som vänt upp och ner på stan sedan han tillträdde 2011. Själv talar han om uppdraget som ett kall. ”Viktigast av allt är att tro på det man gör. Jag är här av skäl som inte handlar om mig.”

PERSONPORTRÄTT UR TIDNINGEN GLAS

Björn Siesjö är också känd som cykelnörd. Cyklar för livet, för göteborgarna och deras stad. På sin cykel mäter han upp den rätta skalan för mänskligt liv. Utan att förlora fågelperspektivet. Men de två hjulen står också för spänning och dramatik, från barndomens första vurpa till det som nu väntar. En tusenmilafärd genom Asien. Framtanden i guld glimmar i vårsolen.
– Elegant va, kommenterar han med ett pojkaktigt flin.

Han är hur som helst i gott sällskap. Niklas Strömstedt, Pepe Eng och Madonna är andra med förgyllda leenden.
– Jag cyklade omkull som liten och slog ut en tand. På den tiden var plasterna dåliga. När jag sedan som vuxen flyttade till Lerum och hamnade på Folktandvården blev det guld istället. Det var inte vanligt på 90-talet så hela mottagningen samlades runt mig.

Från murare till arkitekt
Att det är mycket folk och turbulens kring Björn Siesjö är nog ofrånkomligt. Men först tillbaka i tiden till Lund där han föddes 1960. Han växte upp i en akademisk miljö. Mamman Bodil var lärare i franska och engelska och pappan, Bo Knutsson Siesjö, var känd medicinforskare och – stor konstsamlare. Björn valde emellertid inte genast den akademiska världen utan började som murarlärling. Här skulle kunna anas ett fadersuppror, men Björns förklaring är en annan.
– Det var ett tidens tecken och Lund på 70-talet. Hantverket stod högt i kurs så jag blev murare. Jag kunde till exempel putsa en villa i professorsstaden och leva bra på det.

Men vid 23-års ålder fick han för sig att han ville se något annat och valet föll på Göteborg. Där träffade han kvinnan som han blev förälskad i. Och nu var det livet på landet i kollektiv strax utanför stan som gällde. I tolv år. Hustru, fyra barn, hästar, gris, ankor och höns. Under tiden började han fatta att det där med att bli arkitekt nog inte var så dumt. 1992 utexaminerades han från Chalmers och kom ut på arbetsmarknaden. Det blev Wingårds, White och Lilejwalls för att 2001 tillsammans med två andra starta arkitektbyrån Kanozi.

Kraxande olyckskorpar
Han övergav också livet på landet, men inte hustru och barn. De bor numera i stan i en villa från 1937. Barnen är visserligen utflugna, men deras tomma rum hyrs ut till studenter. Helt i linje med Björn Siesjös idé om vikten av att förtäta och föra samman människor. När Björn Siesjö fick det åtråvärda uppdraget som Göteborgs nye stadsarkitekt var olyckskorparna många. Han skulle bli kortvarig på sin tjänst. Mycket kortvarig.
– Det trodde jag med, för det var mycket som hade gått snett. Det fanns ingen energi i processen. Min uppgift var att gå in och vara en katalysator.

Här ska sägas att Göteborg hade varit utan stadsarkitekt i 14 år när Björn Siesjö ”kom till makten”. För någon stadsarkitekt i vanlig bemärkelse är han inte. Stadsplane-arkitekt/ingenjör är ett bättre ord. Han ska ha greppet om stadens omvandling, värna om dess själ och självkänsla. Om möjligt förstärka. Hela stan är nu under år framöver en enda stor byggarbetsplats. Det sprängs, pålas, gjuts, grävs och bankas. Förbjuden infart, lervälling och kaos i största allmänhet. Namnkunniga arkitekter går samman i protest på debattsidorna. Och vid middagsbjudningarna och på spårvagnen pratas det om den där Siesjö. Som han har ställt till det!

Hur tar du det?
– Jag är inte rädd för kritik och, jag är inte konflikträdd.

Är du det även privat?
– Njaa, äktenskapet och mina barn är min plattform i livet. Den som ger mig trygghet.

Inte rädd för blåsväder
Det har sagts att Björn Siesjö fick gå igenom tre test inför jobbet som stadsarkitekt men det är inte sant. Antalet test var fyra!
– De ville väl se om jag var galen eller ej. Jag uppvisade nämligen en extrem profil. Tydligt social och extremt extrovert kopplad till att vara ledare.

Så vad innebär egentligen ditt uppdrag?
– Det är ett löst format uppdrag, en specialistroll. Jag ska ha hand om kommunikationen mellan politiker, intressenter och experter av olika slag, hålla föredrag, delta i debatter och förstås ha en översikt över stadens planering.

Under det första året höll Björn Siesjö till exempel 250 föredrag. Det säger en del med tanke på att året har 365 dagar. Och inte sällan handlar det om att ge sig ut i blåsväder.

Vad har du att säga om göteborgarna?
– Ett öppet och utåtriktat folk. Men tyvärr har segregationen ställt till det och då syftar jag på den segregation som består i att man byggt de olika områdena så långt ifrån varandra och från centrum. Det är för långt mellan människorna och mellan boende och verksamhet. För mycket tid och resurser läggs ner på att hålla staden vid liv.

Frihamnen är älsklingsprojektet
Många klagar över att Göteborg inte upplevs som stad vid havet trots läget.
– Det stämmer. Göteborg är visserligen en stad öppen mot väster, men det är också en klassisk varvs- och industristad där transportlederna, det vill säga vattnet, älven och vägarna dit, setts som baksidan. Till skillnad från i Stockholm har man inte sett värdet i vattnet som njutning. Göteborgarna har länge varit fast i en traditionell syn och sena på att fånga upp dessa signaler.

Men nu är ändring på gång och vattnet på väg in i staden. Ett älvrum att vandra längs, ta sig över med hjälp av nya broar och spektakulära linbanor, leka, bo och doppa tårna i. Projekten är många, en del på gång, en del i väntan på beslut. Och förstås alltid livligt debatterade och ifrågasatta. Just som Björn Siesjö vill ha det. Han sade ju när han tillträdde att han skulle dra rädslan ur korridorerna.

Är det något du ångrar?
– Jag har aldrig ångrat något. Det ligger inte för mig att ångra. Tänker istället att jag alltid kan ändra och justera kursen.

På frågan om älsklingsprojekt kommer reptilsnabbt, Frihamnen.
– I Frihamnen, där ligger Jubileumsparken som skapas nu, innan husen kommer. Platsen är ju unik som en av stadens centrala platser.

– Göteborg, fortsätter han, är en alldeles för gles stad vilket delvis kan skyllas på det modernistiska stadsbygget. Glesheten är en av dess tydliga nackdelar. En av flera. Med miljonprogrammen växte en storskalig bransch fram och vi har nog inte riktigt fattat hur stor den är med utländska ögon sett. Svenska NCC är till exempel stort, om inte störst i Tyskland. Med de stora branscherna följer tyvärr, som jag ser det, en strukturförflackning.

Det är från sin cykel som Björn Siesjö ser och upplever Göteborg. Måttar in och planerar det han kallar livsmiljöer för vanliga människor. Han bor där han bor på grund av läget. I ett villaområde i Kungsladugård med cykelavstånd till jobbet. Bil saknas sedan 15 år tillbaka.
– Den brann upp i en tunnel i Österrike. Efter många turer med försäkringsbolaget fick jag pengar i näven. Vi tittade på varann, min hustru och jag, och sade: Vi åker till Indien istället!

Döda utrymmen ska bebyggas
Björn Siesjös ambition är att täppa till alla hål i stan. Döda utrymmen som står outnyttjade eller är så trista att de saknar attraktionskraft. Trots att där finns både affärer och restauranger. Som omdebatterade Heden.
– Ett slukhål som tar energi från staden. Vad finns runt? Jo, lite udda restauranger och några klädaffärer utan profil. Det är väl inget stadsliv.

Var lugn. Här kommer, enligt Björn Siesjö, att byggas liksom i Frihamnen. Men den senare ska få ta tid och mogna. Frihamnsområdet ska smyga sig in i den göteborgska folksjälen innan byggkranarna kommer. Redan uppförda bastun (Svettekörka), den flytande bassängen och rollerderbybanan är ju alldeles utmärkta pedagogiska knep.

Men vilken typ av hus vill Björn Siesjö egentligen ha? Han nämner ofta hur viktig den mänskliga skalan är.
– De flådiga glasbyggnaderna och deras fasader får människan att känna sig liten. Jag utesluter inte höghusen, men vill föra dem samman i kluster där de kan stödja varandra. I den historiska staden däremot vill vi inte ha höghus. Där är husen lägre och människorna bor tätt. Idag bor vi för glest och det har med standardökningen att göra.

Björn Siesjö framhåller Vasastan i Göteborg som det goda exemplet.
– Vasastan motsvarar FN:s krav på täthet och grönska med sina 150 människor per hektar och några parker. I stadsdelen Haga däremot bor det bara 80–90 människor per hektar.

Har du uträttat något i ditt jobb som du är extra stolt över?
– Jag har bidragit till en attitydförändring. Vi, min arbetsplats, har blivit en modigare och mera aktiv aktör i stadsbyggandet. Jag har också kunnat samla ett järngäng med ambitioner kring mig. Människor som vill väldigt mycket och som vill bygga den bästa staden.

Du har kallats en positiv visionär men är du det?
– Ja, jag tycker nog det. Det finns alltid utmaningar, men jag är väldigt lösningsfokuserad i min roll. Jag har också fördelen att ha jobbat i konsultvärlden i 20 år och i den världen måste man lösa problemen.

Björn Siesjö var under tio år vd för arkitektbyrån Kanozi och dessförinnan konsult på de större arkitektkontoren i Göteborg. Gjorde sitt exjobb med Sidastipendium i Guinea Bissau och kom också att jobba för Sida.

Göteborg ska bli en världsstad
I olika intervjuer med Björn Siesjö återkommer ordet världsstad.

Göteborg ska bli en världsstad men vad menar han med det? Ja, inte ska det tas bokstavligt. Visst har han studerat europeiska hamnstäder av Göteborgs storlek och långt större städer, där en djärv arkitektur blivit turistiska dragplåster. Och visst talar han lyriskt om nya spårvagnsboulevarden i Marseille och Vancouvers silhuett med en lägre basbyggnad som avtecknar sig mot en bakgrund av höghus. Men att plagiera, nej.
– Vi har mycket att lära men det finns inte ett svar på hur vi ska bygga Göteborg.

Det som ska göras är att staden ska bindas samman och att en och annan uppseendeväckande symbol inte gör ont. Som byggandet av 240 meter höga Karlatornet, Nordens högsta. I skrivande stund väntar Karlatornet på att bli godkänt i alla instanser. Under tiden lägger Björn Siesjö tillsammans med sonen William upp en cykelfärd genom Asien – Ryssland, Vietnam, Japan, Korea, Kina. Efter sommaren tar han ”sabbatstermin” och kommer åter först i januari. Beräknar avverka mellan sex till sju mil per dag.

Lång tid att vara borta. Frågan är hur det ska gå för Göteborg under tiden.
– Då kan råttorna dansa på bordet. /

FAKTA Björn Siesjö
Göteborgs stadsarkitekt
Ålder: 56 år
Familj: Hustrun Helena, bibliotekschef på Universitetsbiblioteket, fyra vuxna barn och ett barnbarn.
Bostad: Villa från 1937 i Kungsladugård.
Fritid: ”Cykling och att arbeta i min trädgård i Sorede vid Pyrenéerna i södra Frankrike. Där bor vi mitt i byn och där har jag mitt projekt, en trädgård i terrasser.”
Favoritredskap: ”Cementblandaren. Att starta den! En cementblandare måste man alltid ha. Men behöver köpa en ny (har också en i Frankrike). Och om jag nu bränner jobbet på stadsbyggnadskontoret kan jag hantverket.”
Accessoir: ”Glasögon. Har nog en sex sju stycken i olika färger.”
Böcker: ”Läser mest facklitteratur, men till Frankrike tar jag med en hög skönlitteratur. Läser helst på originalspråket. Talar spanska, franska och portugisiska. Har lätt för språk. Ärvt efter min mamma.”
Musik: ”Jag är ganska dålig på musik. Under barnaåren, tre pappaledigheter, med mycket stoj och skrik längtade jag ofta efter och lärde mig uppskatta tystnaden.”
Projekt: 
Hisingsbron Arpeggio: 
Klar till stans 400-årsjubileum 2021.
Linbanan över älven:
Överfart på 11,5 minuter och 2 000 resenärer i timman. En av tre planerade. Klar 2021.
Frihamnen:
En komplett stadsdel med 15 000 människor. Klar 2040.
Karlastaden:
Med 240 m höga Karlatornet, Nordens högsta. Omges av åtta nya kvarter med 1 650 lägenheter.

Text: Kerstin Wallin
Foto: Sören Håkanlind

Skriv ut sidan