• Materia medica av Elisabeth Henriksson

Sjukhusets glaskonst en hyllning till naturens läkande kraft

KONST

2019-07-24 09:20

När dagens sista patient lämnat röntgenavdelningen drog glaskonstnären Elisabeth Henriksson in med växter, bär och örter. Med mammografins hjälp gjöt hon in växtvärlden i laminerat glas. Konstverket Materia medica på Sahlgrenska sjukhuset är en hyllning till naturens läkande kraft. Skapat av en konstnär som tagit nya steg i sitt bildskapande.

Upptakten till Materia medica var ett föredrag som överläkaren och röntgenspecialisten John Brandberg höll inför en samling inbjudna konstnärer. Året var 2011 och syftet var att inspirera till nya sätt att smycka, skapa liv och hopp i en annars steril sjukhusmiljö. Och, att det kunde ske med hjälp av teknikens senaste landvinningar. Hur senaste bildteknik och medicinsk kompetens kunde kombineras.

Glaskonstnär Elisabeth HenrikssonProvröntgade grenar och mossa
John Brandberg erbjöd konstnärerna en rundvandring i teknikens underbara värld. Sahlgrenska Universitetssjukhuset teknik stod till deras förfogande. En enda av konstnärerna bad att få pröva röntgenteknik, Elisabeth Henriksson. Men det skulle ta några veckor innan John Brandberg förstod att hans entusiasm verkligen burit frukt. Föredraget höll han i november. Först efter julhelgerna i januari 2012 fick han ”sin försenade julklapp”.

Elisabeth berättar:

- För att få en första uppfattning om hur olika material skulle te sig röntgade hade jag plockat ihop en massa olika saker och lagt i en låda. Det var glas från mina tidigare konstverk och det var trälister, bruksföremål, grenar, mossa, växter.

Mammograferade växterna
John Brandberg och Elisabeth Henriksson började så teströntga och pröva olika tekniker.

- Men när vi testade mammografiutrustningen och jag såg resultatet bestämde jag att det var mammografi jag skulle arbeta med.

Mammografiutrustningen gav växterna bäst rättvisa. Precis som mammografin avslöjar bröstvävnadens, mjölkgångarnas och bindvävnadens oerhört fina och detaljrika värld uppenbarade sig nu också växternas innersta.

- Att det skulle bli växter var från början inte självklart. Snarare var det nog så att jag började fundera över hur relevant det var att röntga just växter. Jag började läsa om växters egenskaper och insåg att massor av växter runt omkring oss har medicinska egenskaper. Och eftersom den konstnärliga gestaltningen skulle vara å ett sjukhus kändes det intressant att visa på läkekonstens historia. Jag valde alltså inte att arbeta med växter för att de var fina. Det kändes ibland snarare som ett
hinder – att det bara skulle bli ”dekorativt”. 

Glaskärlek vid första ögonkastet
Elisabeth Henriksson hade tecknat ända sedan hon var liten och när hon så småningom skulle välja livsväg var Nyckelviksskolan med fokus på teckning och keramik den självklara platsen att utveckla det hon älskade mest av allt. Men när hon sedan
började på Konstfack kom den stora ahaupplevelsen. Hon lärde känna Ulla Forsell som, vid sidan av Åsa Brandt, varit en av landets kvinnliga pionjärer. De blåste själva glas och drev egen glashytta. Och de arbetade med planglas.

- Glas, jag skulle hålla på med glas. Jag som annars är så obeslutsam visste genast att det var glas jag skulle ägna mig åt.

År 2004 gick hon ut Konstfack och sedan dess har hon tills för några år sedan arbetat med glas. Blåst, gjutit i egen hytta och slipat.

- Men nu har jag kommit in på olika bildtekniker. Arbetet på Sahlgrenska har fört mig in på det. Att arbeta digitalt med bild men även teckning och måleri. Jag är tillbaka där jag började.

Strålskyddsutbildade sig
Med den erfarenheten och en rad utförda konstverk i glas, bland annat inom vården, var det med spänning som Elisabeth Henriksson tog ett nytt steg – att gjuta in växtlighet i planglas med röntgenteknik. Och det var stora ytor som skulle gestaltas.
Ljusgården, sex behandlingsrum och rummet för MR-teknik. Magnetresonans (MR som ofta felaktigt används som en förkortning av magnetröntgen) är en av de viktigaste teknikerna för framställning av diagnostiska bilder. Det ville sig också så väl att nästgårds med Sahlgrenska Universitetssjukhuset ligger Göteborgs botaniska trädgård.

- Jag dristade mig till att fråga om jag fick samla in växter från deras odlingar. Svaret blev ja, med glädje. Det låg ju helt i linje med deras uppdrag, att främja forskning och utbildning.

Under de år som nu följde fram till invigningen av konstverket, 2016, skulle Elisabeth Henriksson skaffa sig en mängd nya erfarenheter och kunskap. Hon genomgick en strålskyddsutbildning för att skydda sig själv.

Åt upp röntgade växter
Hon lärde sig manövrera röntgenutrustningen. Och hon läste allt hon kom över om växterna och deras medicinska historia. Följde växtsäsongen och samlade in cirka 200 växter som hon sedan röntgade. När sista patienten för dagen lämnade röntgenavdelningen gick Elisabeth in med indiankrasse, svarta vinbärsblad, fingerborgsblomma …

- En kväll stod jag och jobbade sent och blev väldigt hungrig. Då var det tur att det var just indiankrasse som jag hade med mig eftersom hela växten är ätlig. Växterna som jag valde hade det gemensamt att de genom tiderna tillskrivits medicinska egenskaper. Vissa har spelat ut sin roll som läkeväxter medan en del tagit plats i den klassiska medicinen. Till exempel utvinns smärtstillande morfin ur opiumvallmon och fingerborgsblommans digitoxin används som hjärtmedicin.

Kavalkaden av växter berättar om äldre tiders tilltro till trolldomskraft, signaturlärans tro på att lika botar lika, alternativmedicin och dagens moderna väl beprövade medicin.

50-tal olika växter på väggarna
Av de 200 växterna, bär och örter, plockade Elisabeth sedan ut ett 50-tal som skulle ge liv åt de tidigare kala väggarna. Hon bearbetade dem digitalt vilket innebar att hon också fick lära sig bildredigering och att arbeta i Photoshop.

- Den en meter höga kvannen till exempel fick jag röntga i 50 delar för att sedan bygga upp den igen i photoshop.

Vi kan njuta av stormhatt, fingerborgsblomma, opievallmo, läkevänderot, äkta johannisört och gingkoblad. Gingkoträdet var förresten det enda trädet som överlevde Hiroshima. Nu växer det i Göteborgs botaniska trädgård och en av dess grenar finns uppförstorad på Sahlgrenskas röntgenavdelning.

Steppat konstglas bra lösning
Sist in i processen av detta spännande konstprojekt var Forserum Safety Glass. Att producera konstglas med brandskyddsglas var inget nytt för företaget. Men nu skulle ytterligare en komponent till.

- Just en röntgenavdelning var lite speciellt eftersom glaset måste förses med strålskydd för att de anställda inte ska påverkas. Jag kan väl säga att det uppstod ett dilemma, säger Josef Zetterberg på Forserum Safety Glass.

Att lägga in laminat i glas gör självklart glaset tjockare och nu skulle ytterligare ett lager läggas på.

- Strålskyddet var bara 6 mm, men tillsammans med laminatet hade vi plötsligt en tjocklek på 13 mm som skulle passa in. Men vi löste det. Vi steppade konstglaset, gjorde det lite mindre, för att slutprodukten skulle passa in i profilen.

Människa och växt i samma proportion
Och slutligen, Elisabeth Henriksson. Vad är det som gör växten sedd genom röntgen så speciell?

- Man ser allt igenom den, alla lager på en gång. Det gör att man upplever den på ett annat sätt än med blotta ögat, som något nytt. I min gestaltning är skalan viktig, växterna har fått samma proportioner som människan. Jag hoppas att det gör upplevelsen av dem mera fysisk. Mitt fokus har varit patienternas och personalens välbefinnande. Men jag hoppas också att Materia medica kan bidra till ett ökat intresse för växterna runtom oss. Det känns idag minst lika viktigt. Att vi är med och läker vår natur på samma sätt som dess läkande kraft omger oss. 

Text: Kerstin Wallin
Foto: Bert Leandersson

Materia medica av Elisabeth Henriksson

Skriv ut sidan