Radiohuset speglar omvärlden

Radiohuset i Stockholm, är en ikonisk och av stadsmuseet numera blåmärkt byggnad. Det anses med andra ord ha ett kulturhistoriskt värde. Framför allt för att det är radions första egna hus, byggt just för det ändamålet.

I Radiohuset produceras och sänds stora delar av Sveriges Radios nationella programverksamhet samt vissa lokala program. Radiohuset började projekteras 1955. Arkitekter var Erik Ahnborg och Sune Lindström. Inflyttningen började 1961 och den officiella invigningen skedde 1962.

Huset, som är format som ett H, består av två stora huskroppar som binds samman på mitten. Den nordliga delen, Kontorshuset, innehåller främst redaktions- och administrativa lokaler. Den lägre, sydliga delen inrymmer i första hand studio- och andra produktionsutrymmen. Där finns också Sveriges Radios stora musiksamling, Grammofonarkivet. I källaren finns också TV-arkivet, som organisatoriskt emellertid tillhör SVT.

Mellan de båda hushalvorna finns Hangaren. Det är en stor hall som bland annat innehåller en servering och entréerna till de större studiolokaler som används i olika produktioner med publik. Radiohuset, är, liksom grannbyggnaderna som inrymmer Sveriges Television, byggt på tidigare militärt område. På Radiohusets tomt finns flera gamla byggnader som minner om områdets militära förflutna. Där finns också en gammal militärkyrkogård, Artillerikyrkogården. Radiohuset är ett civilt skyddsobjekt. Orsaken är att Sveriges radio har en viktig roll som Nyhetsförmedlare i hela Sverige, samt sändningsledningens viktiga roll vid krissituationer.

Med sina slutna, slanka byggnader och med sina stora glasade curtain wall-fasader, där himmel och träd speglar sig, har arkitekterna gett Radiohuset en tidig internationell prägel. Det är en arkitektur inspirerad av både amerikansk europeisk glasarkitektur. Glas var i Sverige på den tiden inte betraktat som byggnadsmaterial, men arkitekterna vill åstadkomma en speglingseffekt, vilket gör att fastigheten inte upplevs så stor som den är.

Foto: Johan Aredal

(Källor: Wikipedia, Stockholms stadsmuseum)

Skriv ut sidan