Så blev det runda glaset plant - en resumé från 1850 till våra dagar

I en metod- och tillverkningskoncentrerad översikt följer här de viktigaste händelserna och förbättringarna inom fönsterglasindustrin, från och med 1800-talets mitt, då glaset ännu blåstes för hand och mun, och valet av tillverkningssätt stod mellan de gamla beprövade kron- och valsmetoderna.

I tre på varandra följande numer 1836 beskrev tidskriften Lördagsmagazinet för sina läsare hur det då gick till att göra glas. Stort utrymme ägnades åt fönsterglaset.

Under rubriken ”Sättet att tillverka den bästa sortens fönsterglas, eller det så kallade kronglaset” meddelades det en gång så hemliga tillvägagångssättet i detalj. Även i bilder fick läsarna följa hur arbetaren med sitt fyra fem fot långa blåsrör fångar an posten som han sedan blåser upp, och roterar, värmer och roterar tills det slutliga trollerimomentet närmar sig….

”…genom den swängning hwarmed arbetaren fortfarit utvidgas den öppning (i den stora glaskulan) som uppkom då blåsröret frånsprängdes, och hwilket finnes förestäldt på följande planch.

Då denna öppning blifwit fullkomligt utvidgad, bildar den en tjock, slät kant utmed kronglas-skifvan. Sedan arbetet så långt framskridit swingar (roterar) arbetaren glaset allt mera häftigt, intilldess den glödande massan medelst en mycket stark ryckning flyger ut till en skifwa, med ett starkt prasslande ljud, liknande ljudet af en utblåsande flagga i stark blåst.

Denna operation kallas flakning.

Den genom ofwannämnda operation frambragta plötsliga utsträckning af glaset är i högsta grad förwånande för den som första gången åser en glasblåsning, och det är alldeles icke underligt om han inbillar sig att den glödande massan genom swängningens häftighet slungas i tusende stycken.

Nu röres emellertid glaset långsammare intilldess det blivit så pass afkyldt, att dess form icke kan förändras. Jernstången frånspännes, på samma sätt som förut blåsröret, och den runda glasskifwan föres till utbränningsugnen, där den efterhand afkyles.”

Tunnare och simplare

I samma nummer av Lördagsmagazinet ges också en redogörelse för hur taffelglaset då tillverkades i Sverige.

”..det finns ett slags glas som kallas taffelglas, hwilket är tunnare och simplare än kronglaset och engelsk plåt- eller spegelglas (ett slags gjutet planglas för specialanvändning). Detta tillwerkas i betydlig myckenhet, såwäl i Tyskland som hos oss. Det är i allmänhet jämnare än kronglaset samt derföre bättre passande till taflor och stora fönsterrutor, samt billigare till priset än engelska.

Först uppblåses nämligen massan i en långsträckt päronform, den ena ändan deraf genomstinges med ett instrument af jern och öppningen utwidgas efterhand.

Därefter göres en skärning med sax, genom halfwa längden, och jerninstrumentet wilket blifwit doppadt i den smälta massan, fästes vid den öppna änden.

Jernstången brytes sedan låss och öppningen gifwes samma vidd, som den motsatta ändan. Formen är såldes nu som en fullkomlig cylinder som liknar en pappersrulle; glaset lägges på en slät jernplåt och utfaller som ett pappersark.”

Inte särskilt plant

Med bilden av aktuella planglastekniker i Sverige vid mitten av 1800-talet som måttstock stannar vi till vid några hållplatser på vägen till det allt planare planglaset. Naturligtvis gav ingen av tidigare nämnda processer något särskilt plant planglas. Planparallelleliteten, alltså måttet på hur två motstående ytor förhåller sig till varandra, var ett begrepp som endast kunde bli aktuellt att diskutera efter att glaset genom gått ett antal slipningsmoment. Kronglasskivans ytlyster var det dock inget fel på! Allt glas förlorar sin glans när det utsätts för mekanisk behandling. På sätt och vis har det i det avseendet den kanske äldsta och den allra modernaste tillverkningsmetoden (floatmetoden), klara beröringspunkter – nämligen eldglansen. Den glans som uppstår av att glaset under tillverkningen kommer i kontakt med hög värme.

Glas i var mans hus

Precis vid 1800-talets mitt började den moderna glasindustrins genombrottstid i Sverige. Vilket innebar att masstillverkning småningom avlöste hantverksindustri. Särskilt för bruken som tillverkade fönster- och buteljglas var koncentration i större enheter lämplig.

Under seklets senare del blev så glaset mera definitivt en allemansprodukt. För fönsterglasindustrin betydde ökad mekanisering mera och bättre och billigare glas – och hårdnande konkurrensklimat. Sverige låg som vanligt efter utvecklingen på kontinenten och inte förrän 1897 infördes den första kontinuerligt smältande ugnen vid Galva glasbruk i västra Värmland.

Några milstolpar inom industriell fönsterglastillverkning:

1857 – Ett stort fönsterglasbruk uppförs vid Glava i västra Värmland

- Ugnen hade plats för åtta deglar, i själva bruket arbetade vid starten sammanlagt 42 anställda. Fönsterglaset blåstes enligt cylindermetoden. Vid sekelskiftet räknade Glavabruket 500 anställda i hyttan och ytterligare 800 man som var sysselsatta med skogsavverkningar.

1867 – Ett märkesår så tillvida att den första vannaugnen för kontinuerligt pågående smältning då konstrueras av Friedrich Siemens i Tyskland.

1902 – Förenade fönsterglasfabriken bildas i Sverige.

- Syftet med samarbetet är att de ingående glasbruken – Sandö, Glava, Karlstad, Steninge, Orrefors, Gullaskruf, Flygfors, Kronofors och Hofgård – bättre ska kunna kontrollera överproduktionen av fönsterglas och anpassa tillverkningen till efterfrågan.

1903 – Då utvecklas i USA en metod att blåsa cylinderglas med hjälp av maskin.

- Efter 1929 är metoden helt inaktuell.

1913 – En belgisk ingenjör får patent på att dra glas direkt ur smältan.

- Metoden har fått sin man efter sin upphovsman Emile Forcault. Det han har konstruerat är ett munstycke som drar ett flytande glasband direkt ur smältan.

1916 – En amerikansk metod för att dra glaset ur smältan utan munstycke.

- Efter att glaset har dragits cirka en halv meter upp ur smältan passerar det över enstålcylinder och leds sedan in i en kylkanal.

1919 – Emmaboda fönsterglasbruk bildas.

- I slutet av året är man igång i den nya hyttan och blåser cylindrar. 1952 byggs i Emmaboda om för tillverkning enligt Forcault-systemet. 1957 börjar tillverkning av härdat glas, under 1960-talet sker en kraftig utbyggnad, men efter stora investeringar i ett omöjligt konkurrensläge släcks vannorna för gott i Emmaboda 1968.

1925 – Då introduceras Pennvernon-metoden.

- Över en nedsänkt balk dras glaset i form av ett band direkt från smältans yta. Pittsburghprocessen, som förfarandet kallas, är den enda kvarvarande metoden i Europa för tillverkning av vad som kallas maskindraget glas.

1928 – Då inrättas ett Forcault-glasverk i Oxelösund.

- Driften pågår till 1969.

1934 – Endast tre fönsterglasbruk verksamma i Sverige.

- Bruken är Oxelösund, Emmaboda och Glava.

1940 – Framtill 1949 tillverkas fönsterglas vid Carnegiebolaget i Årnäs.

- Metoden var Forcaults och närmaste granne var samma företags buteljglasbruk.

1952 – Arbetet med den revolutionerande floatprocessen inleds i England.

- Pilkington Brothers gör försök med att låta smält glas kontinuerligt flyta fram över en bädd av likaså smält tenn. Femtio miljoner kronor kostar det att stabilisera processen, och ända fram till 1959 pågår försöken, som leder till den över hela världen nu dominerande metoden för tillverkning av planglas. Den överlägsna kvaliteten kommer sig av att det ur ugnen flytande glaset under processen – från massa till skivglas – genomgår polering med värme, som i kombination med den långsamma transporten över tennbadet åstadkommer ett för första gången i glashistorien absolut planparallellt glas. En stor stötesten i utvecklingsarbetet var att övervinna problemen med att göra planglasbandet tunnare än sex millimeter.

1974 - Då byggs Pilkington Floatglas i Halmstad. Driften startas 1976. Anläggningen läggs ner 2013.

Text: Mikael Ödesjö
Foto: Michael Bader 

Bilder från Glashütte Lamberts

Skriv ut sidan