Telefonhytten – rum för samtal som fortfarande har sin funktion

Att samtala ostört, både av privata skäl och i bullerfri miljö, har varit och är önskvärt allt sedan telefonen uppfanns. Lösningen blev telefonhytten, en oftast glasförsedd kur som haft en rad olika utseenden genom åren. En variant med runda glas står fortfarande intakt i det som var direktionshallen till LM Ericssons (nuvarande Ericsson) fabrik vid Telefonplan i Stockholm - var annars.

Det svartvita fotot här ovan (finns även i sin helhet längst ned på sidan) är taget 1941 och miljön är idag densamma. Försäkringskassan är hyresgäst i dessa både k- och blåmärkta lokaler, som tidigare var LM Ericssons produktionsbyggnader och huvudkontor.

Komplexet uppfördes åren 1938 till 1940 av arkitekt Ture Wennerholm och har kontinuerligt byggts till och om. Enligt arkitekturhistorikern Fredric Bedoire utgör anläggningen "… kanske det vackraste av funktionalismens industrikomplex i Stockholm". Anläggningen är både k-märkt samt blå-märkt enligt Stockholms stadsmuseums klassificering vilket motsvarar kraven för byggnadsminne.

Kur och väderskydd

I början av 2000-talet lämnade Ericsson fabriksbyggnaden vid Telefonplan och anläggningen anpassades för bland annat Konstfack och Försäkringskassan som flyttade in 2004 respektive 2014. Anläggningen ägs och förvaltas av Vasakronan.

Telefonkiosken var en liten kur eller ett väderskydd med en telefon på allmän plats, vid torg eller på annat trafikerat ställe, från vilken allmänheten mot avgift kunde föra telefonsamtal. Som betalningsmedel används telefonkort, kontokort eller mynt. Telefonen var ansluten till det fasta telefonnätet.

”Offentliga fjärrsamtalsplatser”

Telefonkiosker med telefonautomat började i slutet av 1800-talet placeras ut för att ett större antal skulle kunna använda sig av telefonnätet. I Berlin började man använda "offentliga fjärrsamtalsplatser" 1881. Det rörde sig då inte om kiosker utan telefonerna installerades i postkontor och offentliga inrättningar, till exempel restauranger. Den första riktiga telefonkiosken började användas i London 1903. I Storbritannien lanserades den klassiska Red telephone box av General Post Office 1924. I bland annat Storbritannien, Tyskland och Sverige utvecklades telefonkioskerna av de statliga telefonbolagen som senare delats upp och helt eller delvis privatiserats.

Orange, gul, röd…kär hytt har många färger

Kioskernas utförande har varierat genom åren och moderniserats. Den klassiska brittiska modellen ersattes till exempel under 1960-talet av en modern kantig variant med stora glasytor. I Sverige kom liknande modeller i Televerkets orangea färg under samma period. Materialet har också skiftat, de tidiga kioskerna tillverkades i trä och senare i material som stål samt betong. Under 1960- och 1970-talet började de tillverkas i hårdplast. Under 1980-talet inleddes en omställning av telefonkioskernas betalsystem från mynt till telefonkort. I Västtyskland och Sverige kom även nya handikappanpassade modeller.

Kioskernas färger har också varierat. I Sverige kom från 1959 kioskerna att gå i så kallad televerksorange, vilket senare övergivits. I Tyskland var tidigare Postens gula färg (Postgelb) den som användes, idag är det Deutsche Telekoms magenta tillsammans med grått och vitt. Gemensamt för de tidigare färgerna, inklusive den brittiska röda, är att de ska vara väl synliga.

Fram till 1980-talet ökade antalet telefonkiosker, men som en följd av det ökade antalet telefoner i privata hushåll i kombination med mobiltelefonin under 1980-talet och framåt har antalet minskat drastiskt.

Nya telefonhytter i andra miljöer

Sveriges första telefonkiosk sattes upp i Stockholm på 1890-talet. På 1980-talet fanns över 44 000 telefonkiosker i landet, men antalet minskade därefter i takt med att mobiltelefoner blev allt vanligare. År 2010 fanns bara 2 700 telefonkiosker kvar.

Mobiltelefonen är numera så vanlig att telefonautomaterna förlorat sin betydelse och 2015 tog Telia den sista telefonautomaten ur drift. Den 3 december 2015 försvann, efter 130 år, den allra sista telefonkiosken i Sverige, i Uppsala.

I takt med det alltmer utbredda användandet av mobiltelefoner, öppna rumslösningar på arbetsplatser och i offentliga miljöer har telefonhytten fått en ny och ökad användning igen. Formerna varierar men transparensen och bullerskyddet är kvar. Vi ser många olika lösningar där ”tysta rum för telefonsamtal” installeras, som i exemplen här nedan. 

(Källa: Wikipedia, Foto: Wikipedia samt leverantörer)
Text: Mikael Ödesjö

Skriv ut sidan